Recensioner och press
Solar Plexus
"Charlie Åström skapar rena pietà-bilder av dessa serena ögonblick då Khater baddar Ahamadas kala boxarskalle: det är måleriska mästerverk i klärobskyr färdiga att hängas in på Rijksmuseum i Amsterdam vilken dag som helst. Men Åströms bilder söker inte effekt. Däremot är de effektiva för det han vill berätta: om vår fåfänga strävan efter allmakt och odödlighet och vår samtidiga längtan efter ömhet och symbios."
"Boxningsringen, som i ena stunden är dansgolv för en stillsam vals
för kämpen och hans sekundant, förvandlas i nästa till en plätt i Stillhetens
Hav på månen där Neil Armstrong stolt tar sitt stora kliv för mänskligheten.
Makrokosmos och mikrokosmos är förbundna och i Solar Plexus får boxaren - och vi - fysiskt erfara kopplingen.
Björn Knutsson har gjort den vidunderliga musiken till föreställningen: tung big beat under ronderna, eteriska arior i ringhörnet.
Det är så helgjutet och välkoreograferat att till och med blombuketterna som landar i näven på skådespelare och
produktionsteam på slutet verkar dansas fram av Trixters blomsterflickor. Charlie Åström och Teater Trixter har gjort det igen."
Ur recension
av Kristjan Saag, GT, 2006-10-16.
"Det är förstås en bildkonstnär som får mig att se att boxning inte bara är smärtsamt, utan också kan vara smärtsamt vackert."
"Hela föreställningen har faktiskt något sakralt över sig, den är rituell och helig. Jag kan bara jämföra med Eugenio Barbas
världsberömda multikulturella totalteater, men Charlie Åströms verk har också ett helt eget stiluttryck som bara kan kallas
beundransvärt nyskapande. För en gångs skull kan kraftsportfantasten och den konstnärlige finsmakaren gå på teater
tillsammans, och få gemensam behållning av en underbar scenupplevelse för alla sinnen."
Ur recension
av Björn Gunnarsson, Hallands Nyheter,
2006-10-14.
"När den väl landar som en drabbande punch i maggropen, inser jag också att denna gestaltade match mellan
världsreligioner och världspolitik, mellan världsdelar och gränslösa kulturmönster, med
väldig poetisk kraft hämtats djupt ur historiens mylla. Det är starkt, smärtsamt, vackert och provokativt..."
Ur recension
av Anders Thuresson, Göteborgs
Fria Tidning, 2006-10-23.
"Scenen visar något ömsint, sorgligt, kärleksfullt
på ett trovärdigt och mångbottnat sätt som
kanske inte är vanligt." "Dessa enkla scener
och bilder rymmer på en och samma gång mänsklig
värme och vardaglig omsorg, religiösa arketyper
och sådana dimensioner som kan finnas i
relationen mellan nation och soldat."
Ur recension av
Astrid von Rosen,Göteborgs
Posten 2006-10-15.
"Röster från olika håll i världen
konfronteras
och vävs samman
till
en fantasifull och vacker konstnärlig
helhet med starka politiska undertoner."
Ur
recension
av Birgitta
Johansson,
Svenska
Dagbladet,
2006-10-27
"...den som vill få bekräftat att utmanande
estetik går utmärkt att kombinera med
politiska budskap får i stället söka
sig till närbelägna
Teater Trixter. I "Solar Plexus" har
Charlie Åström åstadkommit
ett lysande suggestivt verk som ifråga
om visuell skönhet och anti-dramaturgi
i upplägget
närmar sig installationskonstens
omedelbara uttryckskraft. En
boxningsmatch blir matris för en mångkulturell
parabel om herren och slaven, och när
impressarion piskar boxaren
blir budskapet lika politiskt och lika
konstnärligt
som förhållandet mellan Lucky och Pozzo
i "I väntan på Godot". När
teatern vill förändra åskådarens
blick på verkligheten, det
vill säga
vara politisk, måste den
börja med att förändra teatern.
Och om den då, med hjälp av sina
uttrycksmedel, bevisar både konstformens
och ämnets
angelägenhetsgrad, blir motsättningen
mellan estetiskt och politiskt
fullständigt
oväsentlig."
Estetik
vs politik; Björn
Gunnarsson om teater i Göteborg,
HD, 2006-10-22.